№21: Знак прысутнасці

№21: Знак прысутнасці

Мы прысвячаем новы нумар “ПрайдзіСвета” феномену сувязі літаратуры і гомасэксуальнасці, альбо, кажучы мовай ХХІ стагоддзя, сувязі літаратуры і ЛГБТК. Ці застаецца літаратура літаратурай, калі адкрывае нам сусвет цялеснасці, сэксуальнасці, інтымнасці? Чаму беларуская літаратура моцная ў апісанні вайны і такая бездапаможная, стэрыльная ў апісанні цялеснасці і сэксуальнасці? Ці існуе беларуская ЛГБТК-літаратура? На гэтыя і іншыя пытанні можна будзе знайсці адказы ў нумары

Чытаць далей

Уладзімір Арлоў

Självständighet — det är… (Незалежнасць — гэта…)

Эсэ

Пераклад з беларускай Стэфан Эрыксан


Självständighet — det är när du föds till världen på ett BB, där det inte finns en enda av världens mest sterila kackerlackor — de sovjetiska — men däremot finns det gott om engångssprutor och blöjor.


Självständighet — det är när din pappa går till registreringsmyndigheten för att få ett dokument som visar att du verkligen har fötts och att du fått ditt namn efter farfar Ryhor, och kvinnan som tar emot lugnt skriver ut detta papper åt honom, utan att dra fram ”Ordbok över de sovjetiska folkens förnamn” för att sedan viftandes med boken hysteriskt förklara för din pappa att han utan problem kan kalla sin som för Fajzula eller till och med Mamaj, men det vitryska Ryhor, det går inte, eftersom ett sådant namn helt enkelt inte existerar (däremot finns ju det fullt normala ryska Grigorij)


Självständighet — det är när du börjar skolan och blir undervisad på ditt eget språk (medan flickan Grazyna, som du var förtjust i på dagis — på sitt, och grannpojken Misja, vars pappa heter Isak — på sitt, och den andre grannpojken Aljosja, vars föräldrar flyttade hit därför att de i sin hemstad vid Volgafloden var tvungna att ställa sig i kö klockan fem på morgonen för att köpa mjölk till honom, på sitt språk). Du får alltså undervisning på ditt modersmål, och för att detta ska bli möjligt behöver inte din pappa och mamma gå runt i bostadshusen i närheten hela sommaren och samla in intresseanmälningar från andra föräldrar, som kanske inte precis har något emot att deras barn undervisas på det språk som din mamma och pappa önskar, men helt enkelt aldrig tänkt på detta, eftersom de vuxit upp under internationalismens tidevarv. Och dessa anmälningar tappas sedan inte bort tre gånger av rektorn och två gånger av hans sekreterare, och den första skoldagen i september slipper du vid den högtidliga uppställningen på skolgården höra floskler om att ”den materiella och tekniska basen på vår skola förbättras år från år”, och efter att ha samlats i ditt klassrum slipper du få veta att tack vare partiets och regeringens oavbrutna ansträngningar finns det till hela klassen bara en ABC-bok och två matematikböcker på ditt modersmål.


Självständighet — det är när din pionjärklubb inte behöver tävla om rätten att få bära namnet Paulik Marozau — han som förrådde sin pappa - eller Aljaksandr Mjasnikou — bolsjeviken som menade att vitryssarna inte var ett eget folk, eftersom alla mycket väl känner till vad Paulik gjorde med sin pappa och vad Mjasnikou tyckte om vitryssar...


Självständighet — det är när du blir student på universitetet och på en föreläsning i högre matematik din jämnårige mörkhyade kamrat från Madagaskar, som studerar hos oss på egen bekostnad, och inte för ditt hemlands pengar, lutar sig mot dig och frågar vad ordet sannolikhet betyder, och du förklarar det för honom på franska.


Självständighet — det är när du gör din militärtjänst på ett förband som inte ligger längre bort än någon av ditt hemlands gränsstäder eller byar, och där du aldrig får meningslösa uppgifter som att måla gräsmattan eller städa upp området ”härifrån och ända till lunchen”. På söndagar kan du åka hem till dina föräldrar eller till din flickvän, och ingen kommer att kalla dig för det nedsättande ”potatisätare” för att du är vitryss, eller din bäste vän för ”svartskalle” bara för att vi båda tänker och pratar i sömnen på våra egna språk, och du får aldrig heller i uppgift vässa en ingenjörssoldats spade så att du kan gräva dig ner till Baku eller Tbilisi.


Självständighet — det är när din flickvän säger att hon vill åka till Wien över helgen, och du med rent samvete lovar henne att ni på lördag dricker en kopp kaffe mittemot slottet Schönbrunn, och du vet samtidigt, att före resan ingen kommer att försöka ta reda på om du möjligtvis var jude i barndomen, eller om du varit utomlands förut och vart du i så fall reste och i vilket syfte.


Självständighet — det är när du på ”Dzjady”, den traditionella vitryska helgdagen i november till minne av våra förfäder, går till kyrkogården för att tända ett ljus och lägga några blommor, utan att bli ofrivillig deltagare i utprovandet av sprayflaskor med neuroparalyserande gas eller en ny modell av gummibatonger.


Självständighet — det är när din son kommer hem med en femma i historia och du berömmer honom för detta, eftersom du vet att han inte fått den i ett ämne där man lär ut om den ryska segern i slaget på Peipussjöns is eller den sovjetiska kollektiviseringens seger, utan i ett ämne där man lär ut om slaget vid Grünwald, som räddade ditt folk från undergång, och där man säger sanningen om den regim som arkebuserade din farfar och lät din farmor svälta till döds.


Självständighet — det är när en vitrysk sångare från New York hälsar på dig och du dricker ett glas välsmakande körsbärslikör med honom, utan att inställsamma figurer i civila kläder föreslår dig att skriva en detaljerad rapport om var och vad ni drack och vem som ni talade illa om.


Självständighet — det är när du är befriad från att behöva höra hur din president lär sina landsmän från TV-skärmen att ”var och en talar som han vill” på en blandning av vitryska och ryska, eftersom din president är skrivkunnig och åtminstone talar ett språk korrekt.


Självständighet — det är när det från TV-program och tidningssidor plötsligt försvinner klagobrev från dessa outröttliga och hemlighetsfulla krigsveteraner liksom alla skrämmande uppgifter om nationalister och extremister från olika folkfronter, som inte sover ens om nätterna, utan istället gör allt för att hetsa fram nationell fiendskap mellan dig själv, Aljosja och Misja (vars far hette Isak) och även med Grazyna, som sedan länge är din fru, allt för ställa till blodbad och få ”perestrojkatåget” att köra av rälsen.


Självständighet — det är när ingen skrämmer dig med att ditt folk inte kommer att överleva utan sin mäktige storebror, eftersom det varken har någon bauxit eller några diamanter, och du förstår att du helt i onödan tyckte synd om de stackars holländarna och belgarna, som inte heller har någon bauxit eller några diamanter, och inte ens någon storebror.


Självständighet — det är när enorma lastbilar med skylten ”Centraliserad export” (har du någon enda gång sett lastbilar där det stått ”Centraliserad import”?) levererar varor till våra butiker och inte till främmande länder.


Självständighet — det är när det plötsligt visar sig att finns kloka personer också hos oss, och om det — Gud bevars! — inträffar en explosion på en fabrik eller sker något annat otrevligt, vi inte behöver invänta ankomsten av en kommission med ljushuvuden från Moskva.


Självständighet — det är när du på dödsbädden vet att efter det att du lämnar denna värld för en bättre värld, på platsen för den ortodoxa eller katolska kyrka där du döptes och vigdes, inte grävs upp en damm där en nedsmutsad svan simmar omkring eller byggs en bassäng uppkallad efter det sovjetiska kommunistpartiets 28:e kongress, och kyrkogården, där dina ben får sin vila, inte rivs upp och förvandlas till en folkpark full av kvarlämnade tomflaskor och uppkallad efter kamrat Gorbatjov.


Självständighet — det är…


Självständighet — det är när du från vaggan till graven känner dig hemma i ditt hemland.


Jag tror på att det någon gång blir på det sättet.


Eftersom det annars helt enkelt inte vore värt att leva.


Februari, 1990



© Стэфан Эрыксан, пераклад на шведскую, 2011

Пераклад з беларускай – Стэфан Эрыксан © 2013

Чытайце таксама

Фрыдрых Дзюрэнмат

Фрыдрых Дзюрэнмат

Швейцарскі пісьменнік, драматург і мастак, лаўрэат мноства прэміяў

Кацярына Маціеўская

Кацярына Маціеўская

Перакладае з французскай, ангельскай, польскай, нідэрландскай, афрыкаанс

Ян Вагнэр

Ян Вагнэр

Нямецкі паэт і перакладчык

Антоні Эдвард Адынец

Антоні Эдвард Адынец

Беларускі польскамоўны паэт, перакладчык і драматург, сябра Таварыства філарэтаў

974